Ok, så hur sätter man upp mål här i livet?

 -Nå, metoderna varierar från person till person anar jag.

Kanske handlar det snarare om att ställa in sitt fokus på ett sätt som åstadkommer ens vilja bättre än vad man är van vid?

Många fastnar i "hur" istället för i "vad".

Vår kapacitet är oftast avsevärt mycket större än vi någonsin törs tro.

Ibland blir vi också osäkra när vi engagerar oss i det lilla, fastän det ofta kan vara det som förändrar det stora.

Att sätta mål är faktiskt inget konstigt för oss egentligen, men många av oss blir stela och/eller krånglar till det när vi föreställer oss själva uttrycket "sätta upp personligt mål"

 Det blir lätt så krångligt och tilltrasslat då.

Men ändå så sätter vi ju ständigt upp mål i vår vardag utan att reflektera över detta. Antagligen för att de flesta av oss inte ens vet att det t ex är ett mål att ta sig från en våning till en annan?

- jomen, just så trivialt är det ofta!

Nå, att förflytta min kropp från nedervåningen i mitt hem till övervåningen sker oftast utan att jag ens tänker på det.

Samtidigt så lär detta mig att förstå grundprincipen för att sätta upp mål i mitt liv.

Först så kommer jag på att jag vill ta mig till övervåningen (reflektion, övervägande och känsla).

Sedan så blinkar övervåningen till blixtsnabbt som en inre bild (visulisering av målet jag vill uppnå - "minnesbild av framtiden")

Därefter så bestämmer jag mig och börjar röra mig mot trappan till övervåningen (beslut och initiering av beslut)

Slutligen så stegar jag upp för trappan till övervåningen (genomförande och uppföljning).

Ok, så vad händer om det visar sig att någon har ställt en stol i trappan?

Hur löser jag det?

Låt oss fundera på det en stund...

...Du har säkert kommit på din egen smarta lösning nu, eller hur?

Nå, men saken är den att vi vanligtvis enkelt tar hand om denna sortens hinder på vägen när de uppstår, men sällan när vi sätter mål för våra liv.

Då fastnar vi istället lätt i funderingar "tänk om det står en stol i vägen när jag ska uppför trappan?".

Vi är alltså oftast duktiga på att engagera oss i både sannolika och osannolika hinder INNAN de uppstår istället för att ta hand om de hinder vi möter när de faktiskt är där.

Det är det jag menar att vi ofta fastnar i "HUR" istället för vad.

När vårt "VAD" är att ta oss till övervåningen så ser vi det och bara gör det, utan att fundera över vilka hinder som skulle kunna uppstå eller stirra oss blinda på vilken fot som ska lyftas för det första trappsteget o s v.

När du vet vad du vill - se det och börja ta dig dit, resten blir att ta hand om på vägen!

..och kom ihåg att njuta av resan mot ditt mål och dina drömmar, för resan är trots allt viktigare än att komma fram... ;)

Allt blir bra till slut

och blir det inte bra så är det inte slut