Jag känner ibland att jag skulle kunna skriva en bok bara om hur jag så ofta står oförstående inför att mina insikter inte delas av tillräckligt många andra, och att jag å andra sidan förstår så lite egentligen.

Jag kan ibland se djup som ingen annan ser, men samtidigt missa de enklaste grund.

Summan av den förvirringen brukar bli att jag bara resignerar och istället försöker mitt bästa att ta mig ned till "basics" för att få någon social stimulans överhuvudtaget

Ibland klarar jag inte att vara insiktsfull och social samtidigt verkar det som?

Då väljer jag hellre att vara social och fördumma mig själv.

Jag ger ofta upp och går vidare hellre än att försöka få folk att se de inte ser och dela med mig av saker de inte vill ha.

I grunden så  vet jag bara att jag inte vet något - och den insikten skapar ett sorts obegripligt kaos inom mig.

Det kaoset försöker jag ändå rida på och bilda en förklaring till att världen ser ut som den gör, fast det inte är varken logiskt eller humant.

- För världen är väl ändå långt ifrån logisk, inte sant?

Men, jag är ju trots allt inte smartare än någon annan.

Jag kommer över insikter som inga andra har ibland, vilket inte behöver innebära att jag vet bättre.

De betyder bara att jag placerar mina tankar på en plats som inte alla i min närmaste omgivning placerar sina tankar på - inget annat.

För mig är mina insikter så djupt begravda i en komplicerad blandning av värdegrund och egna livserfarenheter.

Jag vet inte hur de någonsin skulle kunna appliceras på någon annan än bara mig själv faktiskt?

Det skrämmer mig men ger mig samtidigt känslan av att vara unik och att vara JAG.

Att mina tankar och funderingar inte alltid stämmer överens med de i min omgivning betyder INTE att de är mindre värda utan bara att de definierar MIG.

Jag kommer på att jag inte är fel utan är JAG
Det som definierar Anders. Det är inte samma som alla andra utan unikt för mig. Jag inser alltså att UNIK inte betyder FEL.

Ibland låter vissa i vår omgivning tro att det är så, men de har fel.

De som påstår något annat är inte unika och det finns ett namn för dem också...

Ibland sker det mest oväntade saker.

Här lämnar vi våra gästvänliga värdar och hinner knappt sluta vinka klart till dem från våra platser i bilen förrän vi får se en otäck syn på vägen framför oss.

Av ett flertal bilar som ligger före oss så är det en som vinglar fram och tillbaka över bägge filerna.

Tätt, tätt kryper denna bil bakom sin framförvarande bil, som om föraren behövde ledas av sin medtrafikant.

Frugan och jag bestämmer oss snabbt för att tillkalla polis, vilket vi gör.

Spänningen stiger när vi får klart för oss att flera andra redan har rapporterat in denna misstänkta fyllestyrning.

Vi blir av Ledningscentralen uppmanade att hålla oss tillgängliga på vår telefon och vara beredda på att leda utsänd patrull att få stopp på bilistens framfart.

Den misstänkte stannar plötsligt efter vägen och hoppar ut.

Jag stannar också och vi meddelar centralen vad som händer.

Vi får tillstånd att kvarstanna och bevaka händelsens fortsättning och efter att föraren är klar med att uträtta sina behov så bär det så småningom av igen.

Vi blir nu uppkopplade mot den polispatrull som redan hunnit upprätta en vägkontroll några kilometer framför oss.

Vi kommer överens om att när jag ser polispatrullen så ska jag signalera med mitt helljus för att identifiera mig som bilen omedelbart bakom den misstänkte fyllestyraren.

Jag känner mig som en civilspanare på specialuppdrag för en stund.

Någon eller några minuter senare så glider vi förbi polispatrullen där befälet vid den misstänktes stoppade bil ger oss en bekräftande gest med handen "Tack, vi tar över nu!".

Jag är tacksam för att denne bilist inte hann skada någon annan eller sig själv innan han blev stoppad.