...så väljer jag hellre att dö levande än att dö redan död.

Varför förpesta min värdefulla och korta tid med eländesforskning?

Varför slösa bort mitt nu med ångerfullt betraktande av gårdagen?

Varför oroa mig om en morgondag jag ändå inte rår över?

Mitt liv pågår NU - inte sedan eller förr!

 Fy fasen för att dö bitter och uppgiven bara för att inte ha förstått detta enkla...brrrrr!

Inspirerande!

Till varje minne hör en känsla.

Det finns säkert de som tror att en sådan känsla inte går att förändra - eftersom den förknippas med ett minne förlagt till historien.

 - Det stämmer inte riktigt.

Dessvärre så kan känslorna i vissa minnen kladda av sig in i vårt nu när vårt undermedvetna registrerar paralleller med minnen från det förflutna.

Oftast så förstår vi alltså inte alltid varför vi responderar på ett visst sätt inför vissa situationer.

Jag ska ge ett personligt exempel:

Jag slutade som officer våren 2005.

Sensommaren/hösten samma år så noterade jag en period hos mig själv med oförklarlig nedstämdhet, en sorts sorg och känsla av att jag var på fel plats.

Jag reflekterade inte över detta nämnvärt förrän vid samma tidpunkt året därpå då samma känsla infann sig igen.

 Jag kom otroligt nog ihåg att jag hade haft samma känsla året innan och förstod att det fanns ett samband, men jag klarade först inte av att få grepp om vad det var?

Under våren 2007 engagerade jag mig i en coachutbilding hos Skandinaviska ledarhögskolan i Örebro.
Där fick jag tillgång till en massa intressanta insikter och kunskaper.

När jag återigen slogs av samma nedstämdhetskänsla hösten 2007 så hade jag inom 5 minuter fått klart för mig orsaken och kommit tillrätta med den.

Jag noterade särskilt att nedstämdheten bara dök upp när jag befann mig utomhus?

Jag bestämde mig för att INTE försöka analysera detta mer utan istället förberedde jag mig på att försöka "lyssna in" mig själv så fort känslan dök upp igen. 

Så, DIREKT när känslan slog över mig som en våg nästa gång så stannade jag upp och blundade.

Omgående så flashade vissa bekanta bilder förbi för mitt inre.

- Där var det!

Jag förstod på en gång att lukten av fuktiga löv och blöt jord, den svala vinden, det lätta duggregnet handlade om något jag saknade...mina sinnen triggade igång ett minne som innehöll starka känslor.

Från 1997 till 2004 så hade jag varje sensommar/höst varit kurschef för en pansarvagnsutbildning på mitt regemente.

Det var den bästa tiden i mitt liv och det kom mitt undermedvetna ihåg!

När jag kommit underfund med detta sammanhang så fick jag en sorts kontroll över mina känslor och befriade jag mig således från nedstämdheten.

Numera så är istället höstens intryck en glad påminnelse för mig om den goda tiden som stolt kurschef och också om att jag KAN ta kontroll över mina känslominnen, bara jag tar mig tid att lyssna på mitt inre före jag försöker analysera mig själv.

Som Eckard säger i 1GiantLeap's miniTV-serie:

"I varje människa finns en kvardröjande emotionell smärta från det förflutna. Tänkandet närs av den gamla smärtan, som livnär sig på ens negativa tankar. Att kämpa emot hjälper inte. Man måste bli vän med smärtan. Se den utifrån istället för att VARA den. Då omvandlas den och man frigörs från den."

...och säger hej med en skön bit av Gypsy Kings!

 Det rycker lite gött i kroppen när man hör den här låten, eller hur ;)

Ett datorsdtädningsprogram som jag både använder och uppskattar:

Glary utilities FREE

Ett tillräckligt bra antivirusprogram:

AVG 8.5 FREE

Ett bra ZIP-program:

7Zip FREE

En bättre avinstallerare än Windows egen:

Revo Uninstaller 1.8 FREE

En sjysst testare av datorprestanda:

Dacris Benchmarks 5.0 FREE

Så var det ju idag, för övrigt en helt strålande dag i skarpt solsken, att jag hade jobbat klart för dagen.

Jag kände redan hur skönt det skulle vara att för en gångs skull få komma hem utan några som helst planerade göromål. Jag bestämde mig för att jag efter en uppfräschande dusch skulle få sätta mig ned en stund med en god kopp te i solen innan middagen.

Väl hemma efter 5 mils körning från jobbet så ringer min jobbarkompis på det andra skiftet och undrar om jag har tagit hans arbetsjacka.

Tänka sig att jag hade det!? I brådskan att få komma hem och njuta en liten stund så hade jag slitit med mig hans jacka istället för min egen.

Dessvärre så fanns ju kollegans bil-och hemnycklar i jackfickorna.

Det var bara att sätta sig i bilen och ta en liten tiomilatur för att byta jackor med varandra.

Så blev det alltså med den vilan hemma, ha ha!

Men tro inte att jag lät mig slösa bort min chans och låta negativa känslor förstöra min stund.

Jag gjorde det bästa av situationen och passade på att njuta av att få sitta ned en stund i solen....i bilen.

Förvisso utan koppen te, men det bytte jag till ett litet glas rött vin till middagen istället.

Allt blev inte som jag hade tänkt mig, men inte därför dåligt.

Jag vet ju numera att jag inte ska be om det jag inte vill ha och istället sträva efter att nå dit jag vill...på olika sätt.

Det är skillnad på att uppleva känslan och att skapa känsla för upplevelsen.

Det var ju som vanligt en tuff och intensiv arbetsvecka senast - precis som jag vill ha det. ;)

Nackdelen var att jag inte hann umgås med min dotter något.

På eftermiddagsskiftet så blir det nämligen så att jag kommer hem när hon redan har hunnit somna och jag vaknar nästa dag när hon redan hunnit gå till skolan.

Så...jag längtade oerhört att få lite tid med henne och det fick jag.

 Igår blev det lite promenerande i solskenet på förmiddagen och senare mest familjemys i soffan med äta gott&TV.

Idag hann vi minsann både med att åka lite utförsåkning i Almåsa och sedan lite bowling.

Den här veckan blir det förmiddagsskiftet, så nu blir det några timmar på eftermiddagen tillsammans varje dag.

Bara att kunna få äta middag tillsammans är värt mycket.

Det verkar som att det kan vara ett bra sätt att uppskatta tiden med sina kära mer genom att göra tiden mer dyrbar och inte ta allt för givet jämt?

...tusan, dags att göra mig ordning för sängång - ska upp 04:15.

-Suss gott på mig och kom ihåg att vara nöjd över ännu en bra helg!