Jag vill passa på att gratulera mig själv för att ha klarat mig igenom denna arbetslördag och för att jag äntligen lyckats få till en hyfsad virkessortering av den högre skolan på station "Sorteringshytten"!

Dessutom hade jag bara ett par mindre driftstopp på station "Rotkapen" och inga haverier alls på station "Läggaren".

6 arbetsdagar på kontor är en sak, att motionera sig à la gym på ett sågverk är något annat.

-Puh!

Jag har trots detta inte snubblat, klämt eller slagit mig en enda gång idag.

Inte ens stickor i fingrarna faktiskt...Men jag är så trött att jag snart får tangentavtryck i pannan istället.

Zzzzzzzzzzzz

Ibland kan det löna sig att välja något obekvämt för att uppnå något bra.

Närmast till hands för mig är valet att jobba en dag till den här veckan, d v s imorgon lördag, för att kunna gå av skiftet redan på onsdag kväll nästa vecka.

Det betyder att jag kommer att kunna njuta av fyra dagar ledigt i rad över midsommar

- Perfekt!

Att fundera över:

Det är bara i lexikon som lön kommer före möda

eller

Att anstränga sig lönar sig på lång sikt

Lathet betalar sig däremot direkt

???

Så där ja, då var ordningen återställd igen alltså.

Vår dotter har kommit hem igen efter en vecka i Belgien hos sin moster.

Nu är det fullt ös här hemma igen - svisch, svosch, skratt och polare.

Jag vet inte riktigt om jag föredrar lugnet som uppstod när hon var borta eller farten och fläkten som hon verkar skapa när hon är hemma.

Äsch, det är klart jag föredrar att ha mitt lilla yrväder hemma - ha ha! :D

Hon är ju ändå bara till låns ett par år till, sedan så kommer hon att fullfölja det större steget än att bara tillfälligt lämna vårt hem.

Jag tycker om att passa på att njuta av hennes närvaro nu, istället för att gräma mig för hennes frånvaro i framtiden.

Den dagen den sorgen - idag den glädjen!

Det finns mycket jag kan vara tacksam för.

En av de sakerna är att vara född i ett land som inte haft krig sedan 1814.

Så länge jag har funnits har jag aldrig svultit, blivit förföljd, torterad, eller varit hemlös.

De så kallade "problem" jag någonsin har haft kan jag nu tycka varit lyxproblem.

Jag tycker inte våra folkvalda ledare alltid fattar beslut som passar mina åsikter eller min värdegrund.

Men det betyder inte att de alltid fattar fel beslut. "FEL" är ett ord som utgår från en själv.

Tycka vad man vill så lever jag ändå i ett land som än så länge är relativt tryggt. Inte alltid perfekt, men ändå i jämförelse klart mycket bättre än det var för mina förfäder på många sätt.

Jag är stolt över att leva i Sverige, en del av Europa-Världen-Universum.

Det tillhör mitt liv att leva här och jag tycker det är vackert här också.

Vårt folk är vackert på många sätt, precis som vår natur och många av de värderingar som vi delar.

Jag är inte rädd för invandring, utan blir stolt över att se hur många andra människor från världens olika hörn som väljer MITT land att skapa en bra framtid i. Det måste väl ändå betyda att vårt land står för en så pass hög livskvalitet att fler än bara vi som redan bor här vill bo här också?

Jag är inte rädd och otrygg som svensk, till skillnad för de som antingen skriker ut sitt hat mot "främlingar" eller som tassar på tårna i sin "baklänges rasism" av rädsla för att utpekas som främlingsfientlig.

Jag välkomnar de som vill och orkar leva med ett så svårmodigt folk som oss svenskar.

Visst bör vi förbättra saker med vårt land.

Att vi kan förändra och förbättra är även det ett privilegium för de som lever i ett så pass bra land som vårt. Det finns länder som inte tillåter förändring, men Sverige tillhör dessbättre inte längre den kategorin.

När vi klagar över vårt land så kan vi vara glada över att vi faktiskt får klaga och kräva åtgärder.

Så. jag firar gärna Sveriges nationaldag och gläds över vår vackra fana - symbolen för ett fritt land som försöker sitt bästa att tillvarata våra mänskliga rättigheter så gott det kan, för att det kan.

Vi behöver bara komma ihåg att vårt land inte är ett väsen i sig - vi ALLA skapar landet och hur det tar hand om oss.

Vårt land är vi själva.

"Du gamla du fria!"

Nåja, men yngsta dottern följer i alla fall med sin moster på en besöksresa till hennes hem i Belgien.

Hon flyger ut om ett par timmar och blir borta en hel vecka...den lilla skitungen, ha ha!

Jag är så glad för hennes skull!

Hon får uppleva flygning för första gången i hennes liv och får komma att besöka ett annat land.

Vissa upplevelser får jag bara vara glad att mina barn får fastän jag själv inte får vara med.

Det tillhör också det goda med att vara en lycklig förälder.

Livet är inte de dagar som gått

utan de dagar man minns.

/Pavlenko

Det finns många små saker att vara nöjd med denna helg, men en sak är jag särskilt nöjd med för egen del - jag har fått möjlighet att få rulla på med mina rollerblades i närmare 4mil.

Igår lördag var jag ute i 1,5h och nästan lika länge idag.

Mina turer på "grillerna" är min egen lilla Zen-stund, och jag tror vi alla kan och behöver ha en sådan stund om vi bara klarar av att tilllåta oss att ha den.

För se, det finns de av oss därute som hittar olika orsaker till att inte "förtjäna" egen kvalitetstid.

-Sluta hindra dig själv och inse att du både har råd och förtjänar att återföra positiv energi!

Påstår någon något annat så är det just den personen som behöver sin egen tid mer än någonsin.

Idag var en sådan där dag då jag önskat jag hade stannat hemma från jobbet...och samtidigt aldrig vill vara utan.

I princip hela arbetspasset var ett fyrverkeri i strul, trassel, tvärstopp och klumpedunsande.

Allt jag rörde vid eller var i närheten av strejkade eller blev ett stort tjorv.

Å ena sidan såg jag framför mig en ekvation som löd ovana+okunskap+otur = konstant röra upphöjt i 10.

Å andra sidan så kunde jag hela tiden se vilken ofantlig mängd lärdomar jag sög i mig på ofattbart kort tid, vilka samtliga bidrog till att höja min kompetens som operatör.

Jag är inte helt övertygad om att mina kollegor eller min chef tyckte min "utbildning" var särskilt stimulerande för deras del dock?

-Ha,ha!

Nåja, det oflyt jag hade idag var inget jag trivdes med när det väl inträffade - det var faktiskt rejält obekvämt och fick mitt självförtroende att vackla påtagligt. Jag kände mig svag och bräcklig.

Trots detta så var och förblir jag oerhört nöjd över alla de saker jag fick förmånen att lära mig genom alla dagens incidenter.

Intressant nog så kan många av oss behöva hamna i ett katastrofläge för att hitta igen vårt fokus i nuet.

Det finns en anledning till allt som händer idag, precis som det kommer att finnas imorgon också.

Vi blir starka när vi försöker lista ut vad det handlar om och vi växer när vi kommer på det.

I morse kl.5 när jag gick ut till min bil så regnade det.

Min pömsighet skakade hand med den fräscha luften som var lagom frisk, precis som känslan av vinden mot mitt ansikte.

Små droppar träffade mitt ansikte och jag log i mjugg för mig själv.

Under bilfärden mot mitt jobb så ökade både vinden och regnet i styrka succesivt.

Mina tankar drogs mot den förnimmelse som växte fram inom mig - en sorts hågkomst från regniga övningsdagar i kamouflagefärgad uniform.

Den förnimmelsen hade gjort besök hos mig förut, men då oftast med en känsla av saknad och melankoli.

Numera så bringar den mig ett hjärtligt leende på läpparna istället. Bra minnen blandat med tacksamhet över att inte längre behöva stå och leda stridsövningar, skjutövningar eller ens övningar i fältmässighet.

Vid lunchtid fick jag trots allt möjlighet att stå ute i regnet. I cirka 3,5h fick jag uppbära privilegiet som operatör över ett temperamentsfullt fenomen av en genuint mekanisk natur. Denna lilla "best" är placerad utomhus och är ständigt i behov av en övervakare när den används, eftersom den fördriver sin egen monotoni med jäkelskap.

Så, medan jag stod där i det uppfriskande regnet så uppenbarade sig en liten skrattretande insikt.

Jag kunde skönja det paradoxala i att jag återigen stod i en uniform, som dock är kamouflagets motsats d v s  neongul och försedd med massor av reflexer.

Jag stod återigen och förde ett sorts befäl i regn med mitt vapen i stående färdigsställning. Mitt vapen denna gång en båtshake istället för automatkarbin.

 - Mitt skratt dränktes av industribullret och min tillfälliga ensamhet.

De övriga operatörerna fortsätter nog förundras över min iver att ständigt anmäla mig som frivillig på den stationen...