Genom åren som officer så hade jag tacksamt nog tillgång till en del extrema aktiviteter, som många oftast har lite svårare att komma i närheten av.

Jag minns hur jag kände mig som ung officersaspirant när ledningen för Officersskolan i Umeå lät meddela att vi alla kadetter skulle genomföra "River rafting" som en del i vår grundläggande ledarskapsutbildning.

Den gången upplevde jag ingen rädsla eller oro, utan mer en nyfikenhet och en viss stolthet över att få prova på något häftigt och spännande.

I slutet på samma aspirantutbildning var det ett krav att alla skulle genomföra ETT fallskärmshopp innan vi examinerades till fänrik.

Innan det hoppet var jag inte speciellt rädd, mest bara lätt nervös.

Det skulle visa sig att mina fight&flight reflexer fungerade alldeles utmärkt - precis innan jag hoppade ut ur flygplanet fick jag hejda mig från att ge hoppledaren i planet en smäll på käften av panisk skräck.

Påfrestningen var så stor att jag fick en tillfällig blackout.

Jag minns inget av själva uthoppet utan återfinner än idag bara ett första fragment efter att skärmen hunnit vecklats ut.

Jag genomförde omgående ett andra hopp, där jag redan under stigningen upp till hopphöjd började hyperventilera av ren skräck - nu visste kroppen vad det innebar att hoppa, det gjorde den inte tidigare!

Konstigt nog så slutade det inte där, utan jag pressade mig själv till att hoppa ytterligare 11 hopp och var således på god väg att ta ett bascertifikat.

Kropp och sinne vande sig nämligen successivt vid hoppandet, behöll lite lagom nervositet och respekt medan skräcken helt dog ut.

Under min utbildning till löjtnant vid Karlbergs slott i Stockholm fick vi prova på bungy jump från 120 meter på Djurgården. Även då som en del av vår ledarskapsutbildning, med fokus på psykiska påfrestningar och stressreaktioner.

I ärlighetens namn anser jag bungy jumping vara avsevärt mer skrämmande än fallskärmshoppning.

Detta eftersom intrycken kändes så overkliga på över 1000 meters höjd , medan jag på 120 meter ytterst påträngande kunde uppfatta kamraterna samtala och vågorna slå mot sprängstenarna nedanför mig. Det intressanta var ändå att jag med min tidigare erfarenhet från fallskärmshoppning i kombination med vår träning i stresshantering i större grad kunde släppa taget om min skräck, acceptera den och förhindra den från att paralysera mig.

Genom åren tvekade jag därför aldrig inför nya liknande "övningar".

Trots mitt något onyanserade förhållande till höga höjder så har jag provat på både rappelering och enklare form av bergsklättring m.m

Rädslan har jag aldrig brytt mig om att försöka arbeta bort.

Faktum är att jag ser den som en sund varningsfunktion som förhindrar mig att bete mig vårdslöst.

Samtidigt är jag tacksam som människa för det faktum att jag lyckats bevisa för mig själv att det med rätta förutsättningar går att ta sig igenom paralyserande skräck.

Min absolut viktigaste lärdom är till syvende och sist att jag alltid ska våga prova på nya saker, även om de förefaller skrämmande och även om det oftast handlar om mer vardagliga saker än det extrema.

Därigenom vinner jag inte bara nya upplevelser utan får även tillgång till viktiga delar av mig själv.

Oj vad den senaste arbetsveckan tog hårt på mig fysiskt!

Att komma tillbaka in i ett fysiskt krävande arbete efter en veckas sjukfrånvaro kan vara tungt och jag fick verkligen känna den känslan denna gång.

Å andra sidan så blev mitt driv stort att unna mig något extra själavårdande i helgen.

Så, vad väljer jag när jag befinner mig i en del av världen med massor av snö, strålande solsken och 5 små sköna minusgrader?

Jamen självklart tog jag fram min nya utförsåkningsutrustning och begav mig till skidbacken!

Min yngsta dotter skulle skjutsas till kompis 4,5mil från vår bostad, där det lyckligtvis finns en lagom liten liftanläggning.

Så, nu har jag skapat ännu en härlig dag med fina upplevelser och goda känslor - med ett glädjens nöjda suck!

En god nypa frisk luft med en smaskig bonus alltså ;)

Igår på mitt nattskift så hörde jag på radionyheterna att en Kristdemokrat önskade att Statsministern skulle avsluta sina anföranden med GUD välsigne Sverige. Utgångspunkten sägs vara att vi fortfarande anses vara en kristen stat.

Jag kan förstå hennes poäng utifrån hennes perspektiv som kristen, samtidigt som jag håller med dem som inte tycker vi ska blanda stat med religion.

Dels för att jag inte tycker det stämmer med vår grundlag och dels för att jag tycker att religion är en högst personlig sak som skall särskiljas från samhällsintressen.

Jag är övertygad om att vi alla behöver andlighet, men inte nödvändigtvis genom religion.

Det finns många andra vägar för vår andlighet och vad har staten för uppgift att ta parti för bara religion och dessutom bara en av många?

För mig så rimmar det dåligt med vår grundlagstiftade religionsfrihet.

Att vi sedan har en lång historia av kristendom i Sverige tycker jag inte rättfärdigar kristna välsignelser inom politiken. Vi är där vi är idag och historisk "arvsrätt" känns inte som ett adekvat argument i frågan.

Jag är istället stolt över att vår statsmakt fortfarande ställer sig bakom religionsfrihet, vilket går i linje med god värdegrund och mänskliga rättigheter. Denna frihet som innebär att jag kan FRITT välja religionstillhörighet, lika väl välja att inte tillhöra någon religös gruppering alls.

För den skull har jag inget emot kristendom och att människor är kristna. Tvärtom, och precis samma goda sak känner jag för judendom, islam eller vilken annan religion som helst och dess utövare.

Men jag är emot att behöva påtvingas en religion och tycker det ska vara ett personligt fritt val och utan inblandning av politik.

Jag läste för ett tag sedan boken "Kampen för Gud" (org.titel "Battle for God") skriven av Karen Armstrong.

Jag kan rekommendera boken för den som vill få en genom historien tydligare översiktsbild över judendom, Kristendom och Islam, samt hur illa det gått när stat&religion blivit ett.

I boken får vi bl a lära oss att året 1492 inte bara var viktigt p g a den s k upptäckten av Amerika, utan var minst lika viktig för hur Europa förändrades för all framtid. Det året lyckades nämligen den Spanska kronan erövra staden Granada, det sista fästet för Morerna och den sista platsen i Europa där judar, kristna och muslimer levde i fredlig synergi med varandra.

Det var kanske inte så konstigt att kroppen värkte redan i fredags kväll och att jag sovit mer än 26 timmar mellan fredag och söndag?

I natt började mitt 4-veckor långa nattskift och jag gav det ett försök, trots nära 38grader i feber.

Halvfyra i morse, efter rasten, så skickade skiftesansvarige hem mig.

När jag kom hem så la jag mig direkt och vaknade precis. Sträcksovit drygt 6timmar och nu när jag vaknat till passade jag på att kolla febern - nära 39grader!

Toalett, te, en frukt och en Alvedon, sedan tillbaks att sova lite till.

Skulle jag inte somna om så tror jag att jag ska passa på att läsa en bok eller se en film. Nåt bra ska det väl vara med att ha flunsan ;)

Åsikter är som spikar. Lätta att slå i, svårare att dra ur.
Arne Hirdman

Det som alla har trott alltid och överallt har alla utsikter att vara felaktigt.
Paul Valéry

Den största svårigheten är inte att få folk att acceptera nya idéer, utan att få dem att överge de gamla.
John M. Keynes

Det är lättare att skriva tio band filosofi än att genomföra en enda grundsats i praktiken.
Leo Tolstoj

Det är verkligen synd att alla som verkligen vet hur landet skall styras är upptagna med att köra taxi eller att klippa hår.
George Burns

Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är.
Anais Nin

Tänk fel om du vill, men tänk själv.
Doris Lessing

Förmågan att i dag tänka annorlunda än i går skiljer den vise från den envise.
John Steinbeck

Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minnet av en kritiker.
Jean Sibelius

Varför inte säga det rent ut: Det finns ingen sanning det finns bara åsikter.
Hjalmar Söderberg

Man hittar alltid eskimåer som är beredda att tala om för dem som bor i Kongo hur man bäst står ut med kylan.
Stanislaw Jerzy Lec

Många människor tror att de tänker när de i själva verket bara sorterar om bland sina fördomar.
Okänd

Tänkande är att hålla kaos i rörelse.
Sören Bondestam