En nära vän sa till mig - "skulle någon fråga om vårt privatliv så är svaret..skit i det du och lev längre.."

Jamen, det är väl ett jäkligt korrekt svar också, för vem tusan har någon egentlig nytta att veta något om vårt privatliv om inte bara för att skada oss?

Är man uppriktigt intresserad av sitt eget liv så är det just ens EGET liv som ska hamna i fokus, ingen annans?

Det förefaller mig märkligt hur stor uppmärksamheten ligger kring s k dokusåpor?

Har så många människor glömt bort att uppleva sitt eget liv?

Vi är alla här just nu.

Jag är nu.

Jag har fått bara EN chans att uppleva mig själv - ska jag slösa den på andra istället?

Det räcker med att vara modig nog att uppleva sitt eget liv, det kan vara svårt nog.

Jag har svårt att förstå vad djup och smart behöver innebära?
"Jag tänker alltså finns jag" - det kanske räcker, vad vet jag?

Om jag tänker tankar som andra redan har tänkt är jag ju inte smartare egentligen, utan möjligtvis snabbare att uttrycka dem?...eller t o m modigare ATT uttrycka dem?

Jag levererar ju bara redan kända sanningar egentligen, vilket i sig skulle kunna räknas som olaglig fildelning, bara STIM och Antipiratbyrån fick mandat att bekymra sig i frågan.

Nu använder jag ju mina egna ord för att uttrycka mig, vilket kanske är min räddning från att bli stämd upp till öronen, i en tid då pengar för upphovsrätt verkar mer viktigt än spridningen av kultur och känslor förknippad med detsamma?

Det är bra med stora egon (så länge de inte drar ned andras egon) och där äger var och en av oss själva definitionen av vårt eget och andras ego.

Det är kusligt egentligen, men vi kan var och en komma att inse att vissa

s k sociala spelregler inte behöver påverka våra framgångar i livet.

Åsidosätt t ex Jantelagen så har du vunnit massor i ditt liv, utan att förstöra för någon annan.

Alla kan nämligen få vara så stora de vill om de bara vill.

Jantelagen är till för att hålla alla lika små i livet och bygger i grunden på harmfull missunsamhet.

Inget som skapar något gott alltså.

Olika åsikter är vad de är - olika, inte felaktiga

Hörde på radion en programledare som var tacksam för sin egenhet att spara ALLA kvitton. Hans hem är överfullt av kvitton, men nyligen kunde han lämna tillbaka ett par skor som gick sönder snabbt, eftersom han hade kvar kvittot uppenbarligen.

Man kan alltså antingen vara säkerhetstänkande och spara en helsickes massa kvitton som eventuellt leder till att man kanske någon gång får tillbaka lite pengar för ett par trasiga skor.

...ELLER så kan man träna sig på att hitta bra kvalitet och acceptera lite svinn, för att slippa ägna tid och energi på kvittosamlande och oron för att bli blåst.

Tja, jag funderar över hur olika vi sätter våra perspektiv och lägger upp våra liv?

I livet går det ju inte att träna sig för varje situation, men det går absolut att bestämma sig för vad och vart man vill.

Ett felaktigt beslut är ju enklare att styra upp och rätta till längs vägen och beslutet pekar åtminstone ut en riktning för mig att sträva mot.

Så, att agera eller parera, det är frågan?

Ha ha ha!

Så där kanske jag skulle lära mig att coacha?  ;)

A U.S Marine squad was marching north of Fallujah when they came upon an Iraqi insurgent, badly injured and unconscious.

On the opposite side of  the road was an American Marine in a similar but less serious state. 

The  Marine was conscious and alert and as first aid was given to both men, the squad  leader asked the injured Marine what had happened.

The  Marine reported, "I was heavily armed and moving north along the highway here,  and coming south was a heavily armed insurgent."

"We saw each other and  both took cover in the ditches along the road. I yelled to him that Saddam Hussein was a miserable, lowlife scum bag who got what he deserved, "and he yelled back that" Ted Kennedy is a fat, good-for-nothing, left wing liberal drunk who doesn't know how to drive."
 
"So I said that Osama Bin Ladin dresses and acts like a frigid, mean-spirited lesbian!" 
He retaliated by yelling, "Oh yeah? Well, so does Hillary Clinton!"
 
 "And, there we were, in the middle of the road, shaking hands, when a truck hit us."