Ska mitt liv förläggas till bitterhet, ånger och fördömanden?

Eller ska jag ta tag i mitt liv och ge den tid jag har kvar den bästa upplevelsen som jag kan välja att ha?

 Faktum är att jag ibland blir förvirrad av vad min omgivning ger för typ av signaler.

Tacksamt nog så vet jag att min omgivning faktiskt INTE bestämmer hur jag ska tycka.

Jag är den enda med makten att bestämma hur jag vill definiera mitt liv, även om det finns människor som tror och hoppas att de kan bestämma över mig, mina tyckanden och min uppfattning om mitt eget liv.

Det jag förundras över är hur många människor det finns som saknar hopp, glädje och kärlek?

Att dessa dessutom drivs att försöka förvägra andra människors lycka bara för att de själva har gett upp hoppet om ett bra liv?

Märkligt?

nåja, mitt råd är att inte låta sig dras ned av dessa defatister, att inte tappa sugen och att behålla sin kärlek till sina närmaste och till livet själv.

Vi får bara en chans - så varför ägna den åt elände när vi kan fira varje dag vi får leva!?