Jag brukar tjata om hur viktigt det är att ta ansvar för sig själv i första hand.
Att ta itu med de åtaganden och viktigheter som ligger en närmast.

Nå, idag fanns något allvarligare än vanligt för mig att ta itu med.

Under mitt nattskift så hade jag svårt att syresätta kroppen, kände tryck över bröstkorgen och höll på att svimma på en stående arbetsstation.

Jag beslöt mig för att avbryta arbetet kl.2 och ta mig till akuten för kontroll(eftersom hälsocentralerna var nattstängda).

18 timmar, EKG, lungröntgen och tre blodprov senare så kunde det konstateras att jag inte behövde oroa mig för hjärta eller lungor.

Allt som allt var symptomen bara ett resultat av summan infektion + överansträngning.

I mitt ansvar ingick häri att reagera på symptomen, agera i enlighet med dem och parallellt avlägga rapport till familj samt arbetsgivare.

Det behöver inte vara svårare än så att ta ansvar.

Vad lägligt också att vara lite ur form när långhelgen vankas.

Det var kanske min belöning för att jag tog mig själv på allvar när det mest troligt behövdes ;)