Idag var en sådan där dag då jag önskat jag hade stannat hemma från jobbet...och samtidigt aldrig vill vara utan.

I princip hela arbetspasset var ett fyrverkeri i strul, trassel, tvärstopp och klumpedunsande.

Allt jag rörde vid eller var i närheten av strejkade eller blev ett stort tjorv.

Å ena sidan såg jag framför mig en ekvation som löd ovana+okunskap+otur = konstant röra upphöjt i 10.

Å andra sidan så kunde jag hela tiden se vilken ofantlig mängd lärdomar jag sög i mig på ofattbart kort tid, vilka samtliga bidrog till att höja min kompetens som operatör.

Jag är inte helt övertygad om att mina kollegor eller min chef tyckte min "utbildning" var särskilt stimulerande för deras del dock?

-Ha,ha!

Nåja, det oflyt jag hade idag var inget jag trivdes med när det väl inträffade - det var faktiskt rejält obekvämt och fick mitt självförtroende att vackla påtagligt. Jag kände mig svag och bräcklig.

Trots detta så var och förblir jag oerhört nöjd över alla de saker jag fick förmånen att lära mig genom alla dagens incidenter.

Intressant nog så kan många av oss behöva hamna i ett katastrofläge för att hitta igen vårt fokus i nuet.

Det finns en anledning till allt som händer idag, precis som det kommer att finnas imorgon också.

Vi blir starka när vi försöker lista ut vad det handlar om och vi växer när vi kommer på det.