Att vara nervös före, under eller efter man står inför en publik är inget onaturligt eller svagt.
Det är väldigt vanligt förekommande och vi behöver egentligen inte bry oss om orsaken.

Däremot så kanske det lindrar lite att känna till att vår nervositet utgår ifrån en sorts självisk energi där vi sätter oss själva i centrum medan det borde vara vår publik som ska vara i centrum.

Vi kan alla fundera över för vilken anledning och räkning vi står inför en publik - för vår egen skull eller deras?

Att få förmånen att ha ordet, att få möjlighet att dela med sig, att skapa en resa för andra är en ynnest att både vårda och uppskatta.

Som allt annat i livet - NJUUUUT av den resan när du har chansen!

Humor leder till skratt.

Skratt leder till glädje.

Glädje leder till frigörelse av endorfiner och andra substanser som är bra för kroppen.

Det inte bara förlänger livet utan gör även livet lite roligare att leva.

Här är en fantastiskt fånig flashvideo, som jag bara äääälskar - ha ha ha!

Jag har inte en aning om vad du oroar dig för och hur dina tankar far runt inom dig?

Men jag tror i varje fall på att låta gråt få fri passage när man är ledsen, men att låta oro få vänta till det verkligen är dags för den.
Ofta är vi människor så duktiga på att oroa oss INNAN det vi oroar oss för faktiskt inträffar - har du tänkt på det du med?

På det sättet riskerar vi ju faktiskt att få uppleva oron dubbelt.

Oro är ju dessutom oftast spekulation, på ett negativt sätt.
Så varför inte tillåta oss alla att spekulera positivt istället?

Den enda som bestämmer HUR jag spekulerar om mitt liv är...gissa vem? ;)

Japp - JAG!

Om jag väljer att spekulera positivt istället för negativt så har jag ju inget annat att förlora än att i värsta fall kunna säga att jag hade fel...i efterhand.

För det är först DÅ jag vet hur allt blev egentligen, eller hur ;)