Så satt jag där igår kväll i bilen på färd mot nattsskiftet.

Allt var frid och fröjd och jag var som vanligast nöjd med livet.

Då plötsligt rusar en ung älgtjur ut på den regnvåta vägen och snubblar till framför bilen.

TVÄÄÄÄÄÄRNIIIIIIT!

Med cirka 5-10meters marginal så var situationen avvärjd från att få ett fatalt slut.

Ett telefonavlastningssamtal senare till min fru så var även min sinnesstämning återställd från uppjagad till fokuserad.

Ännu en gång blev jag påmind om att jag fortfarande lever och får vara ganska nöjd med det :)

Nå, jag har inte riktigt greppat det där med Facebook ännu?

Men en sak är säker och det är att jag har lokaliserat några "borttappade" vänner.

Det borde vara en bra sak som räcker som anledning för mig att återuppta mitt fumlande där.

Jag släpper en länk till mitt konto på Facebook här på min blogg, men lägger in en reservation för att tilllåta för mig okända människor att bli min "vän" där.

A man takes the day off work and decides to go out golfing.
He is on the second hole when he notices a frog sitting next to the green.
He thinks nothing of it and is about to shoot when he hears, "Ribbit 9 Iron."
The man looks around and doesn't see anyone. Again, he hears, "Ribbit 9 Iron." He looks at the frog and decides to prove the frog wrong, puts the
Club away, and grabs a 9 iron.
-Boom! He hits it 10 inches from the cup. He is shocked.

He says to the frog, "Wow that's amazing. You must be a lucky frog, he?
The frog replies, "Ribbit Lucky frog."

The man decides to take the frog with him to the next hole.

"What do you think frog?" the man asks. "Ribbit 3 wood."
The guy takes out a 3 wood and,
-Boom! Hole in one.

The man is befuddled and doesn't know what to say.

By the end of the day, the man golfed the best game of golf in his life and
asks the frog, "OK where to next?"
The frog replies, "Ribbit Las Vegas".

They go to Las Vegas and the guy says, "OK frog, now
What?" The frog says, "Ribbit Roulette."

Upon approaching the roulette table, the man asks, "What do you think I should bet?" The frog replies, "Ribbit $3000, black 6."
Now, this is a million-to-one shot to win, but after the golf game the man
figures what the heck.
Boom! Tons of cash comes sliding back across the table.

The man takes his winnings and buys the best room in the hotel.

He sits the frog down and says, "Frog, I don't know how to repay you.
You've won me all this money and I am forever grateful."
The frog replies, "Ribbit KissMe."
He figures why not, since after all the frog did for him, he deserves it.

With a kiss, the frog turns into a gorgeous 15-year-old girl.

..."And that, Your honor, is how the girl ended up in my room. So help me God or my name is not William Jefferson Clinton." 

Jag känner ibland att jag skulle kunna skriva en bok bara om hur jag så ofta står oförstående inför att mina insikter inte delas av tillräckligt många andra, och att jag å andra sidan förstår så lite egentligen.

Jag kan ibland se djup som ingen annan ser, men samtidigt missa de enklaste grund.

Summan av den förvirringen brukar bli att jag bara resignerar och istället försöker mitt bästa att ta mig ned till "basics" för att få någon social stimulans överhuvudtaget

Ibland klarar jag inte att vara insiktsfull och social samtidigt verkar det som?

Då väljer jag hellre att vara social och fördumma mig själv.

Jag ger ofta upp och går vidare hellre än att försöka få folk att se de inte ser och dela med mig av saker de inte vill ha.

I grunden så  vet jag bara att jag inte vet något - och den insikten skapar ett sorts obegripligt kaos inom mig.

Det kaoset försöker jag ändå rida på och bilda en förklaring till att världen ser ut som den gör, fast det inte är varken logiskt eller humant.

- För världen är väl ändå långt ifrån logisk, inte sant?

Men, jag är ju trots allt inte smartare än någon annan.

Jag kommer över insikter som inga andra har ibland, vilket inte behöver innebära att jag vet bättre.

De betyder bara att jag placerar mina tankar på en plats som inte alla i min närmaste omgivning placerar sina tankar på - inget annat.

För mig är mina insikter så djupt begravda i en komplicerad blandning av värdegrund och egna livserfarenheter.

Jag vet inte hur de någonsin skulle kunna appliceras på någon annan än bara mig själv faktiskt?

Det skrämmer mig men ger mig samtidigt känslan av att vara unik och att vara JAG.

Att mina tankar och funderingar inte alltid stämmer överens med de i min omgivning betyder INTE att de är mindre värda utan bara att de definierar MIG.

Jag kommer på att jag inte är fel utan är JAG
Det som definierar Anders. Det är inte samma som alla andra utan unikt för mig. Jag inser alltså att UNIK inte betyder FEL.

Ibland låter vissa i vår omgivning tro att det är så, men de har fel.

De som påstår något annat är inte unika och det finns ett namn för dem också...

Ibland sker det mest oväntade saker.

Här lämnar vi våra gästvänliga värdar och hinner knappt sluta vinka klart till dem från våra platser i bilen förrän vi får se en otäck syn på vägen framför oss.

Av ett flertal bilar som ligger före oss så är det en som vinglar fram och tillbaka över bägge filerna.

Tätt, tätt kryper denna bil bakom sin framförvarande bil, som om föraren behövde ledas av sin medtrafikant.

Frugan och jag bestämmer oss snabbt för att tillkalla polis, vilket vi gör.

Spänningen stiger när vi får klart för oss att flera andra redan har rapporterat in denna misstänkta fyllestyrning.

Vi blir av Ledningscentralen uppmanade att hålla oss tillgängliga på vår telefon och vara beredda på att leda utsänd patrull att få stopp på bilistens framfart.

Den misstänkte stannar plötsligt efter vägen och hoppar ut.

Jag stannar också och vi meddelar centralen vad som händer.

Vi får tillstånd att kvarstanna och bevaka händelsens fortsättning och efter att föraren är klar med att uträtta sina behov så bär det så småningom av igen.

Vi blir nu uppkopplade mot den polispatrull som redan hunnit upprätta en vägkontroll några kilometer framför oss.

Vi kommer överens om att när jag ser polispatrullen så ska jag signalera med mitt helljus för att identifiera mig som bilen omedelbart bakom den misstänkte fyllestyraren.

Jag känner mig som en civilspanare på specialuppdrag för en stund.

Någon eller några minuter senare så glider vi förbi polispatrullen där befälet vid den misstänktes stoppade bil ger oss en bekräftande gest med handen "Tack, vi tar över nu!".

Jag är tacksam för att denne bilist inte hann skada någon annan eller sig själv innan han blev stoppad.

Nu ska jag iväg på ett fyrtioårskalas.

Trevligt med lite extra firande bland goda vänner efter en tuff arbetsvecka.

 :)

När jag är så slutkörd som jag är just nu så behöver jag komma ihåg att inga ursäkter ska få strula till mitt liv.

Kraftmusik på!

Ta i hårdare!

Woo-woo!

 ;)

Visst har du eller har du haft någon som du känt en oerhörd harm för?

Jag vet att jag själv nedlåter mig till harm ibland även nuförtiden, men det var värre förr och jag försöker bättra mig.

Ordet "hata" har jag däremot kommit långt med att fullkomligt omvärdera.

Jag hatar ingen i dagsläget. För mig är hat så nära jag kan komma ett mord utan att egentligen utföra det. Däremot så tar jag ingen skit längre utan väljer bort personer som jag inte passar ihop med.

Ordet hat börjar bli urvattnat i folkmun till den grad att vi snart inte har något ord att beskriva hat i ordets rätta bemärkelse.

Jag "hatar" inte vissa maträtter längre t ex, utan jag tycker de inte passar min smak.

Jag hatar inte min chef, men kan möjligtvis tycka att han/hon kan vara en riktigt arrogant och oförstående typ ibland.

Jag hatar inte vissa TV-program utan väljer att inte titta på vissa program på TV....o s v.

Det kanske inte är så viktigt att vår omvärld ständigt behöver få våra känslor och ställningstaganden tydliggjorda i överkant trots allt?
Ordet hat kanske bättre bör får ha sin rätta plats i vårt vokabulär ?

Det finns de platser på vår planet där hatet faktiskt ÄR på riktigt och påtagligt närvarande.

I många fall så rivs såren ständigt upp och hämnden frodas som bränsle till en tragikens evighetsmaskin.

Ordet hat frodas i sin rätta miljö.

Å andra sidan så finns också faktiskt de platser där man mot alla odds kommit till insikt att hatet aldrig kommer att försvinna om man inte börjar förlåta de orätter man drabbats av.

En sådan plats är Rwanda.

För dig som eventuellt läser min blogg:

Läs gärna DN's artikel och fundera över om det finns något som du hittills ansett oförsonligt.

Fortsätt sedan fundera om du inte kan vara lika stor medmänniska som kvinnorna i Rwanda och förlåta dem du bär harm för.

Fundera till sist på om du också tycker att det är dags för dig att omvärdera ordet hat och komma på att allt bara handlar om att ta en genväg för att på ett sorts understruket sätt markera dina ståndpunkter.

Kanske är det alltså viktigare att vi lyssnar, försöker vara ödmjuka och förstår att förlåta...