Går du runt och är förbannad på någon?

Har du gått med den känslan länge också?

 ...och tror du verkligen att den personen fattar att du är förbannad på henne/honom ens?

För det första så tror inte jag, och inte många andra heller, på telepati - gör du?

För det andra så kanske den du är förbannad på helt ovetande om dina känslor, kanske skiter i dem eller VILL att du ska känna så här - oavsett vilket så blir du förloraren.

Jag brukar fråga mig själv "Vad vinner jag på att gå här och vara förbannad i efterhand?"

I 99 fall av ..hmm...99 så är svaret "Jag vinner INGET på det här!".

Allt som händer är att jag drar på mig en energiförlust som bromsar mig.

Det här behöver inte innebära att jag ska strunta i den omedelbara känslan jag får när jag tycker mig bli överkörd av någon annan.

Nej, tvärtom så ställs jag inför ett ansvarstagende mot mig själv att antingen ta itu med saken direkt med antagonisten ifråga eller att acceptera att det har hänt men sedan förlåta, skaka av mig och gå vidare.

Så...

...kasta av dig gammalt bagage och gör dig av med din frustration direkt.

Sluta gå genom livet nedtyngd, bromsad och bitter.

Börja lev och njut av livet istället och se allt det vackra som finns runt oss.

Här är ett litet klipp som jag gillar ;)

Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut

Okänd

Åh jisses!

Lars-Eric Uneståhl har visat mig på detta uttryck

"Lycka är inget du kan uppnå. Lycka är inget du kan få.

Ju mer du jagar efter lyckan desto längre bort från den kommer du.

Lyckan är alltså inget man kan äga, skapa eller förvärva
- Lycka är något man ÄR "

...och ett bra första steg tror jag är att börja le och tillåta sig att må bra :)

Nåja, videon är väl om en skitfilm, enligt min smak, men musiken är ju helt okej ;)

Jag bestämde mig för nåt år sedan att jag alltid skulle försöka le varje gång jag såg en människa i närheten av mig.

På mitt relativt nya vikariejobb på ett sågverk så har jag dessutom bestämt mig för att heja glatt på alla jag möter.

Vet du - det har blivit en helt ny stämning runt mig!?

Folk ser allmänt gladare ut och några ler ofta mot mig före jag hinner göra det själv.

En kollega på skiftet uppmärksammade i fredags när jag var såååå helt slut när vi närmade oss helgvilan att jag inte orkade le medan vi jobbade bredvid varandra.

Han såg på mig bekymrat och kommenterade det hela med "Är du less eller har det hänt nåt?"

Jag hoppade till och kom på mig själv, spände smilmusklerna med mina få återstående krafter

"Nej för tusan, bara trött efter en lång vecka. Så nu är det bara att ta i lite extra och dra upp mungiporna serru", svarade jag och blinkade med ögat mot honom.

Jag såg hans omedelbara respons där han svarade med ett brett leende och skuttade glatt tillbaka till sin arbetsstation.

Det verkar som mitt alldeles gratis leende och lika kostnadsfria hejande ger mig glada och positiva människor runt mig, som t o m bryr sig om att fråga vad som är fel när jag inte ler.

Förr, när jag nyss hade börjat på jobbet var där oftare smågnäll och trötta miner.

Nu är fler ständigt pigga i blicken och leende.

Tänk att en så enkel och billig sak kan förändra så mycket?

Tusan, jag nästan längtar till att få åka på jobbet igen, hur slitsamt det än är ;)

Så jäkla bra!