Det är i det kärleksfyllda minnet dem man älskar finns kvar för evigt.

Vi kan alla göras odödliga genom att älska våra käraste obönhörligt, uppriktigt och innerligt. På det sättet glöms vi aldrig bort.

-Se, jag lever alltså fortfarande genom mina kära och deras kärlek, inte genom min bitterhet eller hat!

Kärleken vinner över allt och leder oss alla till evigheten, och jag tror att DET är meningen med allt.

Och om det är så eller inte skiter jag i tills den dagen motsatsen bevisats ;)

Även olycklig kärlek är kärlek.

Men där ser jag också ett bevis på hur stark kraften i kärleken är.

Kärleken går inte att bortse ifrån således.

Även när vi tror att vi har förlorat den så finns den kvar i våra hjärtan, den bara ändrar form och syfte.

Äkta kärlek, den du får när du inte får av alla och den du får när du tror du inte förtjänat den - den är mest värd.

Den är äkta och innerlig, svår och beroendeframkallande.

Den gör oss både svaga och starka, den ger oss meningen med livet.

På senare tid har jag försökt att hålla mig i från att bli för hemskt präktig och arrogant.

Det är inte min avsikt i grunden med vad jag uttrycker här på min blogg.

Jag är inte mer värd än någon annan människa, men behöver komma ihåg för mig själv hur mycket jag är värd för mig själv.

För att uppnå det så har jag bestämt att jag inte bara ska vara ärligare mot mig själv utan också lära att uppskatta mig för den jag är, istället för den jag någonsin skulle kunnat ha varit eller önskat jag skulle blivit.

Det sägs att i alkoholen finner vi tvivel, men jag vete fasen om det stämmer?

-Skål!

1.Ge människor mer än vad de förväntar sej och gör det för att du tycker om det...

2.Tro inte på allt du hör, spendera inte allt du får och sov inte så mycket som du skulle vilja..
 
3.När du säger: ' Jag älskar dig', säg det på riktigt....
 
4.När du säger: 'Jag är ledsen', se personen i ögonen...

5.Tro på kärlek vid första ögonkastet...
 
6.Älska djupt och passionerat.
Du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett...
 
7.Förolämpa inte!

8. Tala långsamt men tänk snabbt...
 
9.Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället:
' Varför vill du veta det?'
 
10.Säg prosit när du hör någon nysa....

11..Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap...
 
12. När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast....

13.Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler :o)
 
14.Spendera lite tid ensam...

15.Öppna din famn för ombyten/förändringar, men släpp inte på dina värderingar...

16.Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret...

17.Lev ett bra och värdigt liv....

18.När du blir gammal minns det som varit, då kan du njuta av det en andra gång....

19.Tro på människor, men lås alltid din bil....
 
20.Dela med dig av allt du vet...
Det är ett sätt att uppnå odödlighet.....

21.Avbryt aldrig någon som håller på att visa dej sin tillgivenhet...

22.En gång om året, åk till ett ställe du aldrig varit på....
 
23.Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan de fortfarande lever.. 

24.Lär dej alla regler, och bryt en del...

25.Närma dig köket och kärleken med djärvhet...

Tack Karl-Einar för de kloka orden!

"Mitt liv skulle ha blivit helt annorlunda om bara..."

Ja, det är säkert så, men vad spelar det för roll egentligen?

Livet jag lever är det jag har nu, inte det jag kunde ha fått.

Det är dessutom bara försent att ändra sitt liv, till dit man vill vara, den dagen livet är till ända.

Jag uppskattar dubbelmoral för att den är så praktisk.

Den dagen jag tappar min moral så har jag ju fortfarande en moral kvar.

...jag undrar om man kan få moral som ett 6-pack?

Jag brukar tjata om hur viktigt det är att ta ansvar för sig själv i första hand.
Att ta itu med de åtaganden och viktigheter som ligger en närmast.

Nå, idag fanns något allvarligare än vanligt för mig att ta itu med.

Under mitt nattskift så hade jag svårt att syresätta kroppen, kände tryck över bröstkorgen och höll på att svimma på en stående arbetsstation.

Jag beslöt mig för att avbryta arbetet kl.2 och ta mig till akuten för kontroll(eftersom hälsocentralerna var nattstängda).

18 timmar, EKG, lungröntgen och tre blodprov senare så kunde det konstateras att jag inte behövde oroa mig för hjärta eller lungor.

Allt som allt var symptomen bara ett resultat av summan infektion + överansträngning.

I mitt ansvar ingick häri att reagera på symptomen, agera i enlighet med dem och parallellt avlägga rapport till familj samt arbetsgivare.

Det behöver inte vara svårare än så att ta ansvar.

Vad lägligt också att vara lite ur form när långhelgen vankas.

Det var kanske min belöning för att jag tog mig själv på allvar när det mest troligt behövdes ;)

En nära vän sa till mig - "skulle någon fråga om vårt privatliv så är svaret..skit i det du och lev längre.."

Jamen, det är väl ett jäkligt korrekt svar också, för vem tusan har någon egentlig nytta att veta något om vårt privatliv om inte bara för att skada oss?

Är man uppriktigt intresserad av sitt eget liv så är det just ens EGET liv som ska hamna i fokus, ingen annans?

Det förefaller mig märkligt hur stor uppmärksamheten ligger kring s k dokusåpor?

Har så många människor glömt bort att uppleva sitt eget liv?

Vi är alla här just nu.

Jag är nu.

Jag har fått bara EN chans att uppleva mig själv - ska jag slösa den på andra istället?

Det räcker med att vara modig nog att uppleva sitt eget liv, det kan vara svårt nog.