Igår på mitt nattskift så hörde jag på radionyheterna att en Kristdemokrat önskade att Statsministern skulle avsluta sina anföranden med GUD välsigne Sverige. Utgångspunkten sägs vara att vi fortfarande anses vara en kristen stat.

Jag kan förstå hennes poäng utifrån hennes perspektiv som kristen, samtidigt som jag håller med dem som inte tycker vi ska blanda stat med religion.

Dels för att jag inte tycker det stämmer med vår grundlag och dels för att jag tycker att religion är en högst personlig sak som skall särskiljas från samhällsintressen.

Jag är övertygad om att vi alla behöver andlighet, men inte nödvändigtvis genom religion.

Det finns många andra vägar för vår andlighet och vad har staten för uppgift att ta parti för bara religion och dessutom bara en av många?

För mig så rimmar det dåligt med vår grundlagstiftade religionsfrihet.

Att vi sedan har en lång historia av kristendom i Sverige tycker jag inte rättfärdigar kristna välsignelser inom politiken. Vi är där vi är idag och historisk "arvsrätt" känns inte som ett adekvat argument i frågan.

Jag är istället stolt över att vår statsmakt fortfarande ställer sig bakom religionsfrihet, vilket går i linje med god värdegrund och mänskliga rättigheter. Denna frihet som innebär att jag kan FRITT välja religionstillhörighet, lika väl välja att inte tillhöra någon religös gruppering alls.

För den skull har jag inget emot kristendom och att människor är kristna. Tvärtom, och precis samma goda sak känner jag för judendom, islam eller vilken annan religion som helst och dess utövare.

Men jag är emot att behöva påtvingas en religion och tycker det ska vara ett personligt fritt val och utan inblandning av politik.

Jag läste för ett tag sedan boken "Kampen för Gud" (org.titel "Battle for God") skriven av Karen Armstrong.

Jag kan rekommendera boken för den som vill få en genom historien tydligare översiktsbild över judendom, Kristendom och Islam, samt hur illa det gått när stat&religion blivit ett.

I boken får vi bl a lära oss att året 1492 inte bara var viktigt p g a den s k upptäckten av Amerika, utan var minst lika viktig för hur Europa förändrades för all framtid. Det året lyckades nämligen den Spanska kronan erövra staden Granada, det sista fästet för Morerna och den sista platsen i Europa där judar, kristna och muslimer levde i fredlig synergi med varandra.