Ingen är född med sina övertygelser och åsikter utan det är något vi alla skapar åt oss själva på vår resa genom livet.
De som inser detta triviala lilla faktum bjuder sig själva på en fördel mot andra = full rörelsefrihet ifrån begränsande övertygelser, statiska referensramar och (van-)föreställningar.

De av oss som dessutom är ödmjuka nog att förstå att övertygelserna vi bär på alltid kan förändras och därför också ständigt bör ifrågasättas förstår också att vi aldrig kan tappa ansiktet den gången vi ändrar vår uppfattning.

Att ändra åsikt betyder inte helt självklart att man är velig eller obeslutsam. Det kan lika gärna innebära att man har lätt för att omvärdera en situation när nya fakta presenteras. Då är det inte längre en svaghet utan snarare en styrka.

Just det där med att tappa ansiktet är för övrigt något vi var och en lägger på oss själva som ett hinder. Ingen annan ger oss den känslan, vilket samtidigt påvisar att vi är själva de enda som kan välja att sluta att ha den känslan.

En vanlig fälla många sätter sig i är att tro att åsikten beskriver vem vi är.

Det som beskriver oss är i själva verket hur vi kommit fram till vår åsikt.

Jag strävar gärna med att jobba på att positionera mig då jag känner mig obekväm i mina åsikter, så pass att jag kommer i fas med mina känslor och den omvärldsinsikt jag skapar för mig själv.

Jag jobbar ständigt på bildande av tydliga åsikter genom kaotiska inre diskussioner med mig själv,  men bara i frågor som rör&berör mig.

Jag blir oftast förvirrad när jag irrar mig iväg på dessa inre diskussioner, men efter att mitt medvetna Jag fått röra till det ett tag så brukar till slut mitt undermedvetna Jag skapa ordning.

Den andra sidan av myntet är att jag faktiskt både passivt och aktivt väljer bort frågor att ha åsikter i. Det är inget jag bekymrar mig för - det är faktiskt okej att inte ha någon åsikt förrän det känns rätt att ha en, även om detta kan vara svårt att förstå för de i min omgivning som känner sig rörda&berörda i en åsikt jag inte engagerar mig i.

Kommentar:

Läget mellan vakenheten och sömnen (precis innan man somnar alltså) bör absolut inte underskattas, eftersom det är där och då vårt medvetna Jag gör vaktavlösning med det undermedvetna Jag!

Det skulle också kunna kallas för "Heureka-läget" där många goda idéer slår ned som en blixt från klar himmel. Detta beror på att vårt undermedvetna av naturen har tilldelats gigantiskt mycket större resurser för att bearbeta, analysera och konkludera våra tankeprocesser. 

Så, precis när våra två medvetanden möts i dörren mellan vakenhet och sömn så sker en överlämning av information, ibland i form av en lösning på något som vi har gått och klurat på ett tag.

(Ett tips är att ha ett anteckningsblock&penna på sängbordet, eftersom de goda idéerna och konklusionerna ofta har en tendens att bli bortglömda när man vaknat igen)