Leo Tolstoj hade en idé om att starta en ny egen religion utan gudsdyrkan och religiösa ceremonier. Det gick väl sådär med den saken, men åtminstone så inspirerade hans del om kärlek och medmänsklighet en viss herre vid namn Mahatma Ghandi.

Vissa behöver ha något övermänskligt inblandat för att tro på kloka och eftertänksamma filosofers och profeters budskap genom historien.

Andra kan ta till sig dessa texter att tolka som det passar dem själva.

Jag tror mig tillhöra det senare och behöver ingen Gud för att tro på kärlek, fred, medmänsklighet och eget ansvar.

Ansvaret jag har är att välja var jag vill vara och vad jag vill stå för.

Tills viss del genom vad jag säger men framförallt genom mina handlingar.

Att sortera bort fruktlösa strider och inte bekämpa smärta med mer smärta.

Att bara ta ansvar för mitt eget centrum och inte andras.

Sinnesrobönen utan Gud inblandad:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.